Det är en gråmulen marssöndag i Stockholm. Jag är på väg till Skansen för att se om någon står och väntar vid
Skansens huvudingång för att ta chansen att gå Lottas skansenpromenad. Jag är tidig, så jag går av bussen vid
Nordiska museet. Jag ägnar en stund åt valet av vilken sida jag ska gå på och beslutar mig för att gå över
gatan och gå på ”rätt” sida, alltså Skansensidan. Jag får gå långsamt för gångbanan är inte asfalterad och
snösmältningen har lämnat små vattenpölar, som gärna, via stövlarnas sulor, stänker upp på långbyxorna om
man går för snabbt. Jag går förbi Biologiska museet och tänker som vanligt på TV-mysteriet, en
tvillingdetektiverna-bok där en del av handlingen är förlagd just till Biologiska.
Så vidare förbi Restaurang Hasselbacken, som knappt syns nerifrån gatan, men jag vet ju att den finns där,
snett över ligger Gröna Lund tyst i väntan på varmare tider. Så förbi backen upp till Cirkus och så är jag
framme vid Skansens huvudingång. Här stannar jag förundrad. Hela planen fram ingången är förvandlad till
parkeringsplats för traktorer och grävskopor. Det är omöjligt att se om det står någon och väntar. Jag får
kryssa fram mellan maskinerna. Jag ser ingen som jag känner igen så jag går in och värmer mig i
Skansenbutiken som ligger till vänster om biljettluckorna.
När jag kommer ut igen har Karin Eklöf anlänt. Det är ingen överraskning, för vi har bestämt att träffas. Vi
väntar till fem över ett och går sedan in på Skansen. Vi följer i Lottas fotspår uppför rulltrappan, förbi
Krukmakeriet och Sparbanken mm. Vi förundras över att ingen av våra Stockholmsmedlemmar vill offra
några timmar på Lotta, men vi hoppas att kanske några kommer direkt till den litterära matiné som Sällskapet
ska hålla klockan tre denna eftermiddag.
DELS, De Litterära Sällskapens Samarbetsnämnd, och Skansen ordnar litterära matinéer i Ordenshuset
Brofästet på Skansen 5 söndagar på våren och 5 söndagar på hösten. De litterära sällskapen får skicka in ett
programförslag och så väljer DELS och Skansen ut säsongens deltagare. Nu den 8 mars, på internationella
kvinnodagen, har vårt Estersällskap blivit utvalt. Det tycker jag är en stor ära för oss. Jag kan nämna att de
följande veckorna är det Ruben Nilson Sällskapet och Edith Södergran-sällskapet som framträder.
Marianne Ringnér har anlänt tillsammans med Sällskapets hovfotograf Kenneth Brunhoff, som nu också är
medlem i Sällskapet. På scenen, som är en djup teaterscen med fina kulisser finns en talarstol och ett bord. På
dessa har Marianne och Kenneth placerat böcker och även några finurliga repliker av frigolit med påklistrade
omslag. Framför scenen står ett bord med Ester Ringnér-Lundgrens porträtt och en gul ros i en guldfärgad vas.
framträder och har sin begynnelse i bokmässan i Göteborg,
då Esters dotter Gunilla hade med sig vas och en vacker
gul ros till Sällskapets monter.
i båda. Den ena i Fara på taket, Lotta! när klassen är på skolutflykt till Risteberga klosterruin och en gul ros
blommar trots att det är höst. Den andra rosen är en gåva från Micks mamma till Lockige Fridolf, då hans
50-årspresent, trots Lottas försiktighetsåtgärd att använda namnet Tronning, blivit ihopblandad med ett paket
som Micks mamma köpt. Detta sker i Arma Lotta!.
Tillbaka till ordningen och Ordenshuset Brofästet! Det kommer från Tierp och byggdes 1895 av
nykterhetslogen Brofästet inom IOGT. (För vidare information se Skansens hemsida www.skansen.se)
När man går in i Ordenshuset Brofästet är det en liten ytterhall, sedan en mörk inre hall där kaffe och te står
uppdukat för det finns tid för en kaffestund innan den litterära matinén tar sin början. För att få upp värmen
eldas det i en kamin. Det finns ca 10 rader med gammaldags träbänkar i 3 ”spalter”. Varje bänk kan ta ca 5-6
personer. Vi är spända på att se om det kommer någon publik.
Direkt innanför dörren till den stora salen finns ett bord med Snusbons sortiment uppdukat. Även broschyrer,
både sällskapets och en som rör de litterära matinéerna finns med. Här finns också en bukett röda tulpaner,
som Ester Ringnér-Lundgrens äldsta dotter Birgitta har skänkt. Hon har även skänkt den underbara bukett
tulpaner i blandade färger som är placerad på talarstolen.
undertecknad ska berätta hur det kommer sig att man åker iväg till Katrineholm för att träffa helt okända
människor.
Ytterligare en medlem dyker upp. Det är Lisa Swedén, som höll ett sådant trevligt föredrag på årsträffen. Hon
skall framträda idag också.
Undan för undan droppar det in åhörare. De ser inte precis ut att vara potentiella medlemmar i Sällskapet,
utan har nog för vana att bevista de litterära matinéerna. Medelåldern är hög! En av dem tillhör Ruben Nilson
Sällskapet och är här för att se och lära!
Ester Ringnér-Lundgrens dotter Gunilla med make kommer för att lyssna på dagens begivenhet.
Nu då, nu kommer det en grupp som ser lovande ut. Åldern är bra, men jag förstår dem inte, de kommer från
Spanien, och efter att ha värmt sig vid kaminen försvinner de ut i grådiset!
Nu är det dags att sätta igång med programmet. DELS representant Olof Holm hälsar välkommen och lämnar
över ordet till Lotta Malmstedt. Lotta ber Marianne Ringnér berätta vem Ester Ringnér-Lundgren är.
Marianne berättar varmt och entusiastiskt om sin faster och hennes figurer. Hon läser också upp några
episoder ur böckerna.
Sedan är det Lisa Swedéns tur. Hon talar om Lotta och flickboken ur ett kvinnoperspektiv med anledning av
dagen. Flickorna i Lotta-, Kri- och Kajaböckerna vill alla ha ett eget yrke och det viktigaste är inte att gifta sig
och få barn. Detta var kritik som flickböckerna fick i synnerhet under 1970-talet.
Efter Lisas framträdande blir det en spontan applåd från publiken.
Nästa programpunkt är en överraskning för mig. Marianne berättar att en dag på landet i Krokek så anländer
korrekturet till höstens Lotta-bok, Kära Lotta!. Ester frågar om någon vill lyssna när hon läser igenom det.
Ja, ja, ja låter det från alla håll och Mariannes pappa, Esters bror, frågar om han får spela in uppläsningen på
kassett. Detta band har Marianne tagit med och vi får nu höra författarinnan själv läsa episoden från Vänge
pensionat när Lotta och Giggi mitt i natten förhindrar en silverstöld. Självklart har tidens tand och teknikens
framgångar gjort att uppspelningen har vissa brister, men jag tycker att det var en mycket fin upplevelse att få
lyssna till Ester Ringnér-Lundgrens röst, med utmärkt diktion och ofta full i skratt. Det ger en extra dimension
att höra en författare läsa sina egna verk.
Nu får jag en nick från Lotta och jag får gå in genom en dörr och ta mig upp på scenen. Vi pratar en stund om
varför jag anammade Anna Ridells upprop om att komma till Katrineholm en helg i augusti 2005. Svaret är
att när jag läste det så kände jag inom mig att det här ville jag absolut göra. Tänk att träffa likasinnade och
prata om Lotta en hel dag. Den chansen ville jag inte missa!
Just glädjen att prata med någon som delar samma intresse och skratta tillsammans åt olika episoder ur
böckerna, den unnar jag alla nuvarande och framtida medlemmar i Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren!
Vid tangenterna
Marianne Lundin
Foto: K. Brunhoff/M. Ringnér